Ytorna som ser ut som i hotellet och kräver mer än kakel: vad marmor gör i kontakt med tvål och kalk, hur natursten impregneras och underhålls, vad mikrocement är och var det håller, varför fogfri yta inte betyder underhållsfri och hur vi bygger badrum i sten utan att ångra det om fem år

Uppdaterad 11 september 2026 · Badrumsrenovering Danderyd

Marmor på väggarna, kalksten på golvet, mikrocement i duschen: de fogfria, levande ytorna är det som skiljer ett badrum i en inredningstidning från ett med kakel. De är också de ytor vi oftast får frågor om fem år efter renoveringen, när marmorn fått mattfläckar vid tvättstället och mikrocementen spruckit i ett hörn. Ingen av dem är fel val. Men de är val som ska göras med kunskap om vad ytan kräver.

Här går vi igenom marmor och kalksten, impregnering och underhåll, mikrocement och dess underlag, och var i badrummet vilken yta hör hemma.

Marmor och kalksten

Marmor och kalksten är kalciumkarbonat, och de reagerar med syra. Citron, vinäger, många rengöringsmedel och en del tvålar etsar ytan och lämnar en matt fläck som inte går att tvätta bort, bara slipa. Kalkavlagringar från vatten byggs upp på ytan och kan inte tas bort med kalkborttagare, som är syra. Stenen är också porös och suger färg från hårfärg, olja och rost. Det gör marmor till ett material som fungerar på väggar och golv utanför stänkzonen, med mildare krav, och som i duschen kräver disciplin i skötseln.

Impregnering och skötsel

Natursten impregneras innan den tas i bruk och därefter vartannat till vart tredje år, med ett medel som tränger in i stenen och gör den mindre sugande utan att förändra ytan. Impregneringen skyddar mot fläckar men inte mot etsning. Rengöring med pH-neutralt medel avsett för sten, aldrig med syra eller starka alkalier. Vatten torkas av efter dusch så att kalk inte byggs upp. Fogar mellan stenplattor fylls med en fog som inte missfärgar stenen, och silikon i hörn som inte innehåller ämnen som vandrar in i stenen. Det är skötseln som avgör hur stenen ser ut om tio år.

Mikrocement

Mikrocement är ett tunt, cementbaserat skikt på två till tre millimeter som appliceras i lager med spackel över ett underlag och försluts med en lack. Resultatet är en fogfri yta med handgjord karaktär. Den kräver ett underlag som inte rör sig – sprickor i underlaget går rakt igenom mikrocementen – och den ska läggas över ett godkänt tätskikt, eftersom mikrocementen själv inte är tätskikt. Lacken avgör tätheten mot vatten och slitaget, och den ska förnyas efter några år i duschzoner. Den är känslig för repor och för syror på samma sätt som sten.

Var vilken yta hör hemma

Marmor på väggar utanför duschen och som bänkskiva vid tvättstället där skötseln är enkel. Kalksten på golv i den torra zonen. Mikrocement på väggar i hela rummet och i duschen om underlaget är stabilt och skötseln accepteras. I duschens golv, där vattnet står och kalken byggs, är kakel eller klinker det som håller utan omsorg; en ränna i rostfritt och klinker i duschen med sten på resten av golvet är en kombination som ger utseendet utan de värsta kraven. Vi avråder från marmor i duschgolv till dem som inte vill torka av efter varje dusch.

Bygga rätt

Natursten sätts med vit fästmassa så att stenen inte missfärgas, på ett underlag med fall som i ett kaklat rum, och med expansionsfogar där ytan är stor. Tjocka plattor kräver att golvhöjden planeras. Mikrocement läggs av en hantverkare som är van vid materialet, i flera tunna lager över tätskiktet, med lack i rätt antal skikt och torktid mellan. I båda fallen ska tätskiktet under vara ett vanligt godkänt system med intyg; stenen och cementen är ytskikt, inte tätning. Dokumentationen ska ange impregnering och lack med datum, så att nästa underhåll kan planeras.

Sten och mikrocement – att veta

Så ser det ut i Danderyd

Vanliga frågor